Så säger det urgamla talessättet, och har på samma tema kriminologi-
professorn Jerzy Sarnecki sagt:
"Rädda människor är dåliga demokrater"
Som ytterligare exempel den välkände författaren och rättskämpen
Vilhelm Mobergs lika välkända sentens:
Gemensamt för de tre exemplen är begreppen rädsla och feghet
med motsatser...
...och tillhörande logiska funktioner...
Kvadranterna 3-4 utgör, med avseende på maktaspekten, ingen
allmän fara och lämnas därhän i analysen.
Kvadranterna 1-2 är däremot allmänt intressanta där #1 är en möjlig allmänfara, och #2 en
säker sådan.
Kvadrant #2 är en bild av det rubricerade talessättet...
...i sin tur kopplad till Justitiekanslerns offentligt deklarerade feghet -
När Sveriges, enligt grundlag, högste tillsynsman enligt egen uppgift är för feg för att ha sin lojalitet med det som är rätt, måste var och en ifrågasätta meningen med samhällsbevarande/-tillrättaläggande anträngningar på alla nivåer, därunder. I grunden ALLA svenska rätts- och samhällsnivåer.
Klart är därför att det i dagens Sverige bor ett Fel. Inte vilket som helst, utan ett SYSTEMFEL som innebär att det svenska rätts- och samhällssystemet SAKNAR FUNGERANDE TILLSYN.
En fiktiv jämförelse:
Högste chef för Forsmarks kärnkraftverk, en trevlig och sympatisk person, meddelar allmänheten via Sveriges Radio att han är rädd för "något" på kraftverket och personligen "för feg" för att sköta tillsynen av det farliga systemet.
Exempelfrågan: Ytterligare hur länge är Forsmarkschefen chef för kärnkraftverket efter sitt radiomeddelande?
a) en minut
b) tio minuter
c) livet ut(chefen kan enligt grundlagen inte sparkas)
Vad svarade den fiktiva panelen?
a) 17%
b) 83%
c) 0%
Hela panelen kuggades eftersom 'rätt' svar var c).
Varpå någon blixtsnabbt invänder: Löjligt! Absurt!
Och turneras lika snabbt: Självklart!
Det i grunden mångfalt känsligare/farligare rätts- och samhällssystemet efterhålls av en vältalig och sympatisk person som, liksom i exemplet, inte går att avsätta. Trots att han offentligt sagt sig vara för feg för att hantera den bokstavligen tickande bomb han tillsatts att övervaka.
Det är löjligt och absurt.
Lika löjlig är frågan: Vilken
nytta gör en 'trevlig' justitiekansler? - för allmän rättssäkerhet?
Och än löjligare: Är inte alla svenskar i grunden hjältar? - som vågar ha en
trevlig JK? - i stället för en ämbetsman
SOM VÅGAR HÅLLA EFTER SYSTEMET? Alldeles allvarligt talat är problemet omöjligt att
prata bort. Det är bara att lyssna på ljudfilen. Justitiekanslern bekänner öppet, i Sveriges Radio, att det system han ska tillse är i något avseende
FARLIGT! Eljest skulle ju - uteslutningsvis - inget finnas att frukta.
När Göran Lambertz
själv tillkännager att han är "för feg" för att ha sin lojalitet med det som är rätt diskvalilificeras han omedelbart som Justitiekansler, eftersom Lambertz i den befattningen, med den bristen, är lika farlig för den allmänna säkerheten, som den fege kärnkraftverkschefen, i det fingerade exemplet.
Jämför ett ytterligare exempel;
"Det demokratiska kretsloppet"(bildspel)Alla insatta fruktar nu följderna av den globala finanskrisen. En kris som aldrig uppstått med
fungerande tillsyn över bank- och finansväsendet och/eller med förståelse för den farliga symbiosen
makt&media. En kris som för övrigt för Sveriges del även (delvis)härrör från den sympatiske Lambertz välstädade skrivbord.
Men Göran Lambertz uppgift är inte att städa det
egna skrivbordet, utan att hålla rent på alla svenska myndighetsskrivbord
under det egna. Det är grundlagens syfte med JKs "fina" livstidsämbete, och är därför slutfrågan:
Hur ska det enligt grundlag förbjudna och enligt allmän rättssäkerhet ofrånkomliga chefsbytet på JK-ämbetet gå till?
Alf Susaeg
